Stulit ett gammalt pussel.

Inte bara jag som hade mask.
Elefanter. Det var en teater sal, dockhus, fiol, skelettdelar. Speldosan tog jag aldrig fram, tänkte om och när. Ingen hörde vad vi viskade om.

Det var sista gången vi var i ateljén tillsammans innan flytten. Jag hade fått vara med och hyra ateljen. Glömt. Ingen plats för mig där inte. En liten inbjudnings present hade jag med. Stulen. Den skulle ändå till loppis.

Klotter på väggarna. Det var inte vi. Husvisningen slutade i det gröna rummet en trappa ner.