Skeletongirls blogg



Tjej, 31 år. Bor i Mölndal, Västra Götalands län. Är offline och var senast aktiv: 2 april kl. 17:34

Skeletongirl

Senaste inläggen

Cowboys vill alla vara
2 april kl. 17:26
Mitt cirkusliv på tiktok
9 mars kl. 18:27
Änglar och demoner
6 mars kl. 23:49
Skumma drömjobb
6 mars kl. 23:23
Svart hål
6 mars kl. 23:03
Pokemon
6 mars kl. 20:40
Skuggor. Nytt liv
6 mars kl. 20:08
Nana
19 januari kl. 18:50
Vargasommar
31 december 2024 kl. 14:40
Gott nytt geocache år
31 december 2024 kl. 09:14
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: En prinsessas dagbok Civilstatus: Öken
Läggning: In the closet
Intresse: Tatuering
Bor: I skogen
Politik: Pirat
Dricker: Whisky
Musikstil: J-rock
Klädstil: Lolita
Medlem sedan: 2019-08-12

Event

Skeletongirl har inte lagt till några event än.

Saknade bara smöret på blåbärssconsen!

Inga mer pepparkakor, tack!

Jag har slutat med pepparkakor, tycker inte det är gott längre? Hittar aldrig de rätta och de hembakta är för hårda, alla är för hårda. De mjuka jag tycker om heter triple chocolate cookies.

Igår var det personalfest, det var bestämt att jag inte skulle gå men jag fick en lugn eftermiddag hemma efter lite bråk med familjen och jag kommer få fira nyår med min hund. Jag tror inte hunden vill vara ensam med mig så jag låter den bestämma vart den vill vara. Det jobbigaste som hänt är att jag fått psykisk stress vid öronen, det kom för några dagar sedan när jag åkte buss hem med en pojke som skrek glatt, pappa fyllde år och det var kaos hemma i två dagar. Mitt öra blev rött, jag visste inte hur det såg. De hade sett att jag inte mådde bra, kändes som en levande mardröm. Det blev bättre med sömn men kom tillbaka igen på morgonen när de skulle förfesta. Försvann så fort jag fick veta att jag skulle bli ensam.

Lika glad som pojken på bussen var jag när jag kom till personalfesten och hur kunde jag veta hur den persiska maten såg ut när jag aldrig hade sett persisk mat? Mycket saffran, ris och geggig, ihopblandad kyckling. Vi var ca 40st och det var två praktikanter från de andra ställena jag blev vän med. Inga svenskar såklart. Jag svarade på koreanska när de sa att de älskade mig och ville bo med mig, en annan var grek. Det var bestämt att jag skulle gå efter två timmar men jag tror jag stannade tre annars hade jag missat julklappsutdelningen. Jag vet inte om jag inte hade skickat ett sms till min handledare att jag kommer kanske jag inte hade fått just det paketet jag fick. Och jag hade en liknande ängel hemma.

Som vanligt tänkte jag på det andra inte tänkte på, ljus och speglar. Kinesiska vaser på hyllorna som skakar. Dinglande lampor. Det var en blomma med tunnt papper som nästan höll på och brinna upp då det stod alldeles för nära ett ljus och min kollega tittade på mig men jag tror inte hon såg att jag inte tittade på henne. Hon bara log? Jag räddade huset från att brinna upp efter att ha flyttat blomman och jag blev sjösjuk av spegeln mitt emot mig som dinglade fram och tillbaka när de lutade sig tillbaks.

Min handledare ville gärna ge mig skjuts kanske 100 meter och hon frågade om jag ville ha en semla när hon misstänkte att jag inte gillade maten men den var faktiskt god. Saknade bara smör till sconsen. Och jag vågade inte ropa över bordet att jag ville ha en semla. Ångrar att jag inte tackade ja.


Skeletongirl skickade en bild

Logga in för att kommentera