Mardrömmen ingen mardröm längre

Varje gång jag träffar psykolog eller kompisar så får jag samma mardröm om mina Norge upplevelser, bilar som sjunker i vatten. Det var först nu som jag bara tänkte "ojdå, hur klarar dem detta" sen gick jag därifrån. Vaknade med lite rysningar, ska träffa min kontaktperson idag och det första jag får höra är om det verkligen är så bra idé att ha den där kontakten då jag inte mår bra av att vi bokar datum.

Hörde på bussen igår två killar som pratade "han svarar mig på fem minuter, för mig tar det en timme" och det fick mig att le lite grann. Så fort jag hörde att de sa något om läsa kinesiska var jag inne i deras samtal, ändå var det fullt med oljud. Min grannkompis hade inte glömt bort vår halloween mys, fick mig och känna mindre ensam när något är sig likt. Blev lite extra glad igår när någon jag inte känner hade sett någon på tv som liknade mig, jag kan inte heller skriva med nån när jag mår dåligt, kanske ville jag passa på och skriva för att jag är så glad nu och att det är tomt mellanrum innan jag kommer vara utmattad igen.