#yoloswag (R.I.P)

Jag och min mor hämtade en liten kattunge här om veckan som var tvungen att flytta ut pga att ägaren kände av allergiska reaktioner. En liten grabb som knappt vägde mer än ett paket smör. Han hoppade upp i mitt knä, ignorerade min mor som sätt snett framför mig och närmare honom.
Enligt min mor så märktes det att Liten, som han kallades, och jag hade ett direkt band mellan oss.
Under bil resan från den tidigare ägaren satt jag med honom i famnen och han låg bara och spann hela tiden. Han var så undernärd, revben och ryggrad kändes igenom det tunna skinnet och pälsen.

Min mor tog honom till en veterinär nu i veckan och veterinären såg direkt hur undernärd Liten var.
Enligt honom var det ett mirakel att kattungen levde alls.
Men så min mor tog reda på den exakta åldern på kattungen och fick reda på att den förra ägaren tog emot Liten vid sex veckors ålder, vilket är den halva åldern utifrån när man normalt får lämna bort kattungar.
Liten hade inte ens gått från modermjölk till torr foder.

Så ikväll fick jag reda på att Liten inte längre andas och är mer eller mindre död.
Jag tog ut mitt raseri och ilska mot uppfödaren på en betong vägg och blir härmed tvungen att bära
bandage för att stödja min handled som jag lyckades lägga mer eller mindre tyngd på med mina
väldigt fel korrigerade slag.

Så hey, ett snyft inlägg. Ironi med tanke på att detta är emocore.
Men vad fan ni än gör: ta inte emot och lämna aldrig ifrån er kattungar som inte är 12 veckor gamla eller äldre. För får jag reda på det sätter jag mig gärna på ett tåg hem till dig för att vrida nacken av dig sedan svalka mig i ditt blod.

Godnatt.