Alkohol gör mig glad i hjärtat.

Hoppade av hemma efter en fin kväll på krogen.
Vid busshållplatsen på andra sidan gatan, den man väntar vid när man ska in till stan,
sitter en berusad flicka som verkade smått ledsen.
Satte mig bredvid henne och bjöd på en cigg och frågade vad som stod på.

Efter en halvtimmes små prat sa jag att jag var tvungen att rör mig hem och att hennes buss skulle komma om någon minut.
Hennes sista ord innan jag gick var: Du måste vara en sådan underbar pojkvän som åker hela vägen ut till Bomhus för att få hålla om en lycklig flicka i natt.

Jag blev först fundersam, inte fan har jag sagt nått om någon flickvän? Hur kunde hon veta?
JAG HAR INTE ENS EN FLICKVÄN!

Jag svarade lugnt och sansat: Jag är ingens pojkvän, eller flickvän. Inte KK eller bootycall. Jag är väldigt ensam, men jag är glad ändå. Dessutom så bor jag här, så jag måste ta bussen till Bomhus för att komma hem och sova.

Hon var tyst, full och hennes ansikte för helt blankt av chock.
När jag insåg att hon skulle börja tycka synd om mig avbröt jag henne och sa: Underskatta inte din partner, aldrig. Du kommer veta när din partner inte förtjänar dig, men se till att ta vara på närheten. Du kommer sakna den när du är singel.
Sedan gick jag bara. Jag ljög inte, inte en enda jävla gång på hela kvällen.



Jag är fan lycklig såhär. Men jag kan inte neka att en kram eller så skulle inte sitta helt fel.