Slutet

Nu tänker jag bara. Vet inte hur de ska börja, hur de ska sluta. Är slutet första steget mot en ny början eller är de slutet?
Vem vet. Det ända man kan göra är att låta tiden gå. Allt kommer tillslut ändå, hur man än gör.
Men man måste ändå jobba. Jobba på ens vardag, kärlek, livet i största allmänhet.
Undra hur de kommer bli. Mitt liv. JAg får väl fortfsätta leva och ta reda på de, fortsätta jobba, fortsätta kämpa. Men ändå väntar jag på slutet, början kalla de va du vill. Tiden går långsamt. Det är som jag är fast på ett ställe. Som om jag har fastan i kvicksand och den ändå rörelsen är neråt. Jag sjunker, snabbt. Har jag nått botten eller kommer jag sjunka mer?
Hoppas jag har nåt botten, för då finns det bara en väg. Och de e uppått.
HAH, detta låter patetiskt.
Men vad kan jag göra åt det? Detta är ju jag.
Jaja, nu är min tanke stund över.
Tillbaka till verkligheten.
Usch längtar tills allt är över.