Blablabla. Det borde inte vara lagligt att må såhär.

Det borde det inte nej. Och man sjunker bara ännu mer, när man får reda på att alla egentligen bara utnyttjar en för cigg. Ingen bryr sig längre. Jag saknar att få sms på morgonen från massa kompisar om vi ska träffas. Samma på kvällen. Jag saknar att någon verkligen visste hur jag mår. Att någon såg igenom mitt leende och skratt. Att någon nångång tar mig i handen o säger, att allt kommer lösa sig. Och att jag har massa personer på min sida. Men jag förstår inte. Varför dömer alla mig pga min kompis? Bara för att hon tigger cigg är jag väl inte dålig för det eller? Bara för att jag haft sex med nån som börjar sägs det till alla som om jag vore en trofé att knulla med, så behöver väl intala lämna mig? Det va han som gjorde fel. Det va han som berättade. Det va han som ljög. Jag önskar bara att jag kunde få försvinna. Åka till andra sidan jordklotet eller något, och stanna där, och börja om. Men det funkar inte så. Jag förlorar en efter en. Och jag orkar inte längre. Jag pallar liksom bara inte längre.