Ta åt er, ta åt er som fan, era jävla svin!

Jag behöver en annan historia. Någonting som gör så jag kan få bort smärtan i mitt bröst.
Jag känner mig lika värdefull som ett skräppapper. Det vill säga, en sak man river sönder, kastar på backen kliver stampar och spottar på. Men det är juh fan bara lilla jag. Så vem fan bryr sig om hur jag känner? Vem bryr sig om att man trampar och hoppar på mina ömmaste punkter, spottar på mitt namn och försämrar mitt mående, VEM FAN BRYR SIG?!
Berätta för mig varför det alltid ska vara så lätt att klanka ner på mig? Jag har inte gjort er någonting ont eller hur? Skratta ni, skratta på ni, fortsätt stampa och spotta på mig ni, för jag bryr mig inte. Jag är så långt ner man kan komma. Jag är nog till och med under botten.
Jag kan inte längre se avgrunden, det är så fruktansvärt mörkt och kallt här.
Det kalla vädret matchar mitt kalla hjärta. Allt är bäst.. Allt är bra.. fan.. dö.. Om jag en dag vill komma upp igen för att se den djupa avgrunden kan jag redan nu berätta att jag aldrig kommer klara av det.
Är ni nöjda nu? När ni fått mig så långt ner att jag aldrig kommer kunna komma upp.
Jag ångrar genast alla mina handlingar i livet, att jag ens försökte vinna det förbannade sperma loppet i magen på min mor. Jag önskar vissa gånger att jag hade strypt mig själv med navelsträngen när jag var i min mors mage.
Jag fick samma känslor idag, fast på ett anorlunda sätt.
Varje gånge jag gick över en väg hoppades jag riktigt mycket på att en bil bara skulle komma upp och köra på mig så jag antingen dog eller hamnade i koma jävligt länge. Och varje gång jag gick över en bro med vatten under ville jag hoppa.
Allt går inte så jävla bra just nu.
Jag kommer dö i ångest och jag vet inte när det tänker sluta. Vet inte när jag kommer komma tillbaka igen, om jag någonsin gör det.
Kommer fan inte göra om detta helvette fortsätter.
Kan ni för i helvette inte tänka eller?! Hur fan skulle ni känna i denna sits, att ständigt bli spottad och stampad på, dödad på sina ömmaste punkter i livet.
Nä fyfan. Mina ord har tagit slut.
Jag fattar fan inte att man kan vara stolt över att få människor att må såhär.
FYFAN.