mother oh mother.

Nu tittar jag noggrant runt mig innan jag tar felsteg igen.
Jag vill fan inte ha det såhär.
Kan du inte bara bli som vanligt.
Snälla jag ber dig..
Det gör ont i mig att du blivit så annorlunda.
Saknar den du var, den jag kunde säga ALLTING till.
Den du var i sommras.
När du fanns där för mig när jag höll på gå under totalt. Jag menar totalt.
Jag höll på att kvävas och dö av min panikångest.
Men då fanns du där och ställde mig upp på mina två ben igen.
DU hjälpte mig genom det svåra som fick mig att försvinna.
Och jag älskar dig för all den kraft du gett mig..
Men nu är allting så annorlunda. Du är så långt borta från mig, än fast du känns så nära.
Jag saknar dig verkligen.
Du har sagt saker till mig som jag vet att du egentligen inte menar.. Du har gjort mig så illa och stampat på mina svagast punkter i livet.. Jag vet inte vars jag ska ta vägen utan min styrka.
Du har tagit den. Du har tagit allt jag såg hos dig.
Jag vill ha tillbaka dig. Som du var då.
Innan, jag behöver dig, förstår du inte det.
Det kommer inte funka annars, förstår du inte det..?
Förstår du ens någonting?!?!
Jag kommer gå under om du inte kommer tillbaka till min sida.
Jag kommer dö då.
Jag står fan inte ut längre.
Jag står inte ut att se mig själv såhär.
Jag står inte ut att se dig såhär.
Jag står inte ut att du bråkar på mig hela tiden.
Jag står inte ut att jag måste skrika på dig.
Jag står inte ut med detta.
Jag står inte ut med att min själ slits i stycken juh längre tide det går.
Kom tillbaka till mig, snälla jag ber dig.
Låt allting bli som förut.
Du betyder så jävla mycket för mig..
Mamma.<3