Självförtroendet är åt helvette, hela jag är åt helvett

Känns som att allting har stannat och som att jag sitter i ett rum med isolering i. Jag känner mig bara illamående och har ingen lust alls längre att finnas till. Jag vill inte vara den som finns där för att få alla andra att vara så jävla perfekta.
Att jag ständigt måste jämföra mig och inte räcka till. ta åt mig av allting som sägs om mig och andra. Jag hatar det här. Kommer aldrig någonsin kunna lita på mig själv igen. Känns som att jag är för värdelös för att existera. Jag tappar allting och jag vet inte vad som händer längre. Kylan ligger för långt in just nu för att den ska kunna komma ut och lämna mig. Smärtan jag bär på ligger som en glödhet sten och bränner på mitt sinne, när jag är lycklig glad och orkrar le och se verkligheten.
ÅÅH. Jag vill verkligen inte det här. Vet fan inte längre hur mycket längre till jag orkar hålla skenet uppe..
Jag vill fan inte vara med längre.
Hejdå.




Bara uppdaterar med det jag känt medans jag vart inaktiv här.