Panikångest.

Jag ligger på marken, med en jävla massa smärta. Jag kan verkligen se allting spelas upp som en film som inte slutar rulla. Bara alla hemska scener hänger med i den. Inte ett enda lyckligt.
Jag vill vakna upp nu, för jag lever en mardröm. Det är så kallt runt mig hela tiden att hela min tunna kropp skakar.
Allt det här var för mycket och jag vill inte längre se elelr veta av. Skulle vara så mycket enklare om man fick bestämma allting själv.
Hatar det att vara vilse.. huvudet är tungt och ögonlocken hänger, men jag vill inte somna för jag vågar inte. Jag är så rädd för vad som kan komma och såra min själ..
Rummet börjar istället sakta flyta ihop och jag vet vad som väntar. Jag kan inte stoppa det för det redan är för sent. Ena tanken med bild efter den andra, tårarna strömmar er och jag är utom kontroll.
Att vakna upp med kallsvetten rinnandes på kroppen jag vet inte hur lång stund senare och inte veta vad man gjort den senaste tiden är ganska läskig, allt man egentligen vet är att själen åter igen är jävligt svag och sårad.
Låt mig få vila i ro nu.