Freiheit.

Guess what? Ännu ett spel är över. Jag blev sårad, men ni är de riktiga nollorna. Ni sköt ner mig, som alla andra, jag har fan ingen aning varför jag slösar min tid på er. Man kan inte lita på en serie ljugare.
Jag känner mig vilsen i mig själv. Vem är jag? vem är du? Orden jag hör i mina öron och scenerna som spelas upp i min närhet gör mig förvirrad. Jag lägger mig ner och vars jag än tittar ser jag bara det jag inte vill se. En milljon gånger har jag drunknat i mitt skrik, jag har fallit och inte slutat. Kom och väck miug från det döda? Jag hatar hur mycket jag älskar att skriva ut sånt här. Ni säger åt mig att det är vackert, men jag vet inte.
Verkligheten för mig söker sin rätt. Sorg finns i min själv för det är någonting som stör mig, men påriktigt kan jag inte sätta fingreet på vad som är fel. Jag vill inte göra det här nå mer. Jag vill inte ta bort mitt eget liv, jag vill inte låta mig själv påverkas.
Jag kan inte låta bli, jag kan bara inte hålla det kvar inom mig, det måste ut. Massorna växer på min kropp och min kontroll försvann för så länge sedan. Jag kan lika gärna ta en pistol och sätta den mot mitt huvud o få det överstökat. Ta ett andetag, ta ett djupt, lugnar mig själv, tar en pistol och räknar till tre.
Kan du se mitt hjärta slå? Jag är skräckslagen men jag måste klara mig genom detta. Så gör det bara. Ett två tre.
Jag undrar ibland om jag någonsin kommer orka se en såluppgång till, för så många hinner aldrig de, de hinner inte ens säga adjö, men det inte ens lönt att tänka i de banorna.
Jag försöker verkligen, jag vill vara som en fåggel, känna firheten under mina ärmar, känna den friska vinden ta ett stadigt tag i mitt hår när det blåser och det iskallaregnet inte göra mig blöt.
Jag vill egetligen bara känna friheten, och få ett slut på detta oändliga lidande.