Min ångest förstör för mig, alltid.

Min ångest förstör för mig, alltid.





En enda sak kan ändra allting så enormt.

Jag vet inte om jag vågar tro på det bättre, för då känns det som att allt kommer gå åt helvette.

Men jag kan bara inte låta bli att tro.

Dina ord ekar hela tiden i mitt huvud, allting du sa.



Jag vill så helvetiskt mycket att detta ska lyckas.

Jag vill så jävla mycket att detta ska gå rätt.

Snälla, låt det bli som jag hoppats, för som allting är nu ska det inte va.

och snälla, låt det går fort.



Åååh!

Jag vill riva ut ögonen.

Jag vill inte känna såhär något mer.

Varför ska allting alltid kännas så jävla jobbigt?

Jag hatar att jag sitter här och klagar och blabla. Så jag vet inte varför jag fortsätter, rop på hjälp kanske?

Fast jag vill inte ha hjälp, jag klarar mig själv.

Jag vill leva i mina drömmars värld, för då är allting som jag vill..

Mina planer för framtiden känns komplicerade.

Jag orkar inte.



Jag vill att verkligheten vänds, så jag vågar och kan göra det jag vill.

Jag vill juh känna hur det känns att stå stadigt när stormen tar fart,

Och det som ska styra allt som jag gör.

Det som förstör alla mina drömmar är min ångest.

Den hindrar mig från att göra det jag älskar.

Jag kan inte ens gå ut vissa dagar.

Men jag finns fortfarande kvar.



Du såg alltid det alla andra aldrig ser.

Att det finns så mycket mer hos mig, under ytan.

Som jag alltid försöker dölja.

Du gav mig alltid en chans att börja om när jag ramlat till botten igen.

Du fanns där och hjälpte mig upp.