Var det nu hon?

Jag gick in i badrummet när jag kom hem, stängde dörren efter mig. Jag ställde mig framför spegeln och tittade länge på tjejen i spegeln. Tjejen i spegeln som avspeglar mig såg så annorlunda ut, så full ut av liv. Ett leende syntes i tjejens ögon.
Jag är lycklig!
Mitt hjärta är fyllt av kärlek. Kanska var tjejens liv fullbordat, helt perfekt nu..? Var det nu hon enligt alla sagohistorier hon som skulle få ett lyckligt slut? Var det nu hon, enligt varje kärleksång som skulle ha sin kärlek vid sin sida för resten av hennes liv? Kanske, kanske inte.
Det känns nästan för bra för att vara sant. Tjejen i spegeln måste nypa sig själv i armen för att ta reda på att hon inte bara drömmer. Är det verkligen sant att personen hon så mycket älskar känner samma sak tillbaka? Det är som att sitta på ängen en varm sommardag full med blommor, medans en sval bris drar genom håret så plockar man upp en blomma. Varsamt frar man bort ett plad i taget och säger : älskar, älskar inte? Men kan verkligen blommor avslöja människors känslor?
Vi verkar tro det, eftersom alla någon gång provat. Det är som att det ger hopp, och människor är beroende av hoppet. Utan det skulle vi inte kunna leve igenom svåra tider.
Tro, hopp och kärlek sägs vara det vackraste att ha, när man har det sägs allt vara bättre. Men kan en människa verkligen uppnå en så fullständig skepnad av sig själv att den kan vara exakt den de vill vara? Kan de strunta i vad andra säger och tycker? Kan man vara sig själv i alla lägen och inte lyssna på vad som sägs bakom sin rygg? Vi ser upp till dem med stort självförtroende, de räknas till de populära, de coola, och de snygga över mänskliga människorna som får andra elever att flytta på sig i korrodoren när de går förbi.
Men är de verkligen så mycket bättre än oss andra?
Nej.
För de som har skinn på näsan, de är dem som kommer långt i sina liv, som lyckas. Bara för de klarar av ett nej utan att ge upp.Det är bara att kämpa, kämpa för sina rättigheter och framför allt sig själv! Förtsätt kämpa, det finns alltid någon för just dig.
Spegelbilden.
Nu var inte lyckan längre bara synlig i ögonen, utan det hade spridit sig ner till läpparna.
Hur har jag lyckats efter 16 långa år? Jag vet inte svaret.
Jag såg det i min annorlunda spegelbild, att jag är full av kärlek och tro.
Var det nu hon?


http://automatiic.blogg.se