Jag vänder mig om.

Jag vänder mig om, men det finns ingenting där.
Jag försöker att inte minnas vad som en gång var där. Jag vill inte komma ihåg den gång det faktiskt var jag själv.
I det svarta rummet och den enda starka lampan som var riktad mot mig. Det var jag ensam mot hela världen. Jag ensam mot allting annat.
Och jag har fan klarat mmig igenom det, JAG ! Jag gjorde det ensam,
vinden blåste med mig ett tag, tills den blåste omkull mig, vattnet släckte lågan som brann inuti mig en gång. Den låga som gav mig lite färg i det svarta rummet, violen dog som gav mig doft, och fönstret jag kunde se världen genom krossades. Inte ens när jag tände en ny låga, bar in en en ny doftande viol eller sätter in ett nytt fönster blir allt som det var förut.
Ingenting är som förut,
Och det får jag leva med.
För allting är som det ska....?
Allting som slagit mig till botten kommer finnas kvar, ingenting kan göra det ogjort. Det kommer vara ett oläkt sår i mig föralltid. Jag kommer juh hur jag än göra att minnas det om någon nämner den tiden.
Vinden blåser förtfarande, lågan brinner inte ännu violen doftar knappt och fönstret är fortfarande inte helt, jag bryts fortfarande ner, men inom en snar tid kommer jag resa mig från marken, ni kan ta allting jag har, ni kan ta alling jag är men jag kommer resa mig igen. Jag kommer komma tillbaka. Jag kommer åter stå i det svarta rummet, med alla delar på plats. Visserligen kommer ingenting fortfarande vara som förut, mina fönster kommer fortfarande vara trasiga, men jag står på mina ben.
Jag kommer en dag le utan att bakom mitt leende gömma en stor jävla sorg.
En sorg som denna, en orao att veta att en dag kommer allting försvinna. En dimma kommer lägga sig över mina ögon, en fukt kommertränga in i min själ, jag kommer inte kunna röra mig, jag kommer inte kunna se, jag kommer inte kunna andas, jag kommer inte kunna förstå eller känna.
Jag vet att det en dag kommer vara så, men nu är jag okej med det.
Jag kommer kämpa, men en dag kommer jag också dö, en dag så kommer denna jävla värld ändå vinna.. Jag hatar att förlora, men världen kommer leva vidare, dock kommer inte jag finnas föralltid.
Jag kommer också förlora, någongång, men då kommer jag kunna med ett leende på läpparna säga att det är okej.



Läs http://automatiic.blogg.se för fler bättre inlägg.