rubrik saknas

Jag borde inte berättat. Jag borde inte sagt ett ord, jag borde bara sitta kvar i mitt hörn.
Med det svarta. Skita i vad som händer, bara låta tiden gå förbi. Acceptera att det alltid kommer vara såhär. Att det inte kommer bli på annat sätt än såhär.
Jag får inse det.
Jag har backat alla andra gånger. Men nu tänker jag inte backa. Jag tänker stå kvar här,
Nej, nu ska det vara som jag vill. Jag ska andas in den iskalla luften som skär sönder min insida, men jag tänker inte falla. Jag ska se den vita ångan komma ur min mun i den svarta natten när jag andas, jag ska låta tårarna falla till backen för att speglas i månskenet några sekunder. Jag ska titta upp fast än tårarna rinner, jag ska vandra fast hjärtat blöder. Jag ska andas fast än det gör ont i hela mig. Jag ska prata fast än orden kommer kvävas. Jag ska le fast än jag egentligen skriker. Jag ska vara glad fast än jag är krossad.
Jag ska gå vidare än fast allt jag egentligen vill är att lägga mig ner föralltid.
Jag lyssnar på Avenged Sevenfold, mina läppar rör sig i takt med orden Matt Shadow sjunger. Jag önskar jag var den som kunde få det som jag vill. Eller få det som det egentligen ska.
Jag vet, jag fick min chans.. och du bad mig ta den. Jag vet att det sårar dig... Men det har dödat mig.
Jag lovar att aldrig igen dra ut på tiden.
Jag lovar.. Men jag kommer alltid att känna såhär.