Tankar om mitt liv.

Om jag tänker på hur jag var för tre år sen och gämför den människan mot den jag är ida, märker man hut jäkla mycket jag har förändrats som människa.

När jag började sjuan var jag blyg, tillbaka dragen med 0% självförtroende, Jag var träningsnarkoman och tränade minst 10 timmar i veckan, om inte mer. Jag var nära att få anorexia flera gånger. Nu tränar jag knappt och har gått upp as mycket i vikt. Jag är väl inte helt nöjd med mig själv och min vikt men jag har lärn mig att acceptera den jag är. Självklar har jag svackor precis som alla andra, både kortare och längre.

Höst terminen i åttan mådde jag sämmre än någonsin! Ett tag trodde jag verkligen inte jag skulle palla mer, men jag tog mig igenom det och här och nu mår jag bätttre än någonsin och är stark. Jag har börjat tro på mig själv och lite på att jag kan klara allt!
Jag vågar hoppas på en vacker framtid.
Jag har gjort mycket skit mot mig själv och alla som älskar mig, men jag ska bättra mig ytteriggare!
Jag Mår bra och är nu redo att leva igen =)