Sagan om Aiton

När väckarklockan ringde tidigt den morgonen, han hade för en gångs skull lagt sig i tid och var hyffsat utvilad.
men snoozeknappen erbjöd ett tomt löfte om att han skulle känna sig mer utvilad med ett knapptryck, och han gick på det, 2 gånger.

det spelade egentligen ingen roll, för han hade planerat i förväg, han hade fortfarande tid på sig.
kaffe med dopp och havrefras slank hastigt ner och en snabbdusch senare var han redo...nästan iaf.
även om han fram tills den här punkten gjort allting precis rätt så var han fortfarande inte helt vaken, men han visste hur han skulle fixa det.
1...2....3...vem orkar räkna sit ups föressten? ...100 ah

Aiton visste precis när han skulle gå ut genom dörren för att komma fram i god tid.
han tog på sig sina finaste kläder och.."JUSTE JAG KANSKE BORDE HA RAKAT MIG!"

blod var inte det han ville se just nu, men så går det när man har bråttom.
nu hade han inte alls lika mycket tid på sig så han fick skynda sig, han la inte ens märket till den ovanligt milda och nästan vårlika vinterdagen han vaknat upp till.


"du kan börja imorn"


För Aiton blev färger plötsligt starkare, dagen plötsligt ljusare, och han märkte definitivt av det fina vädret på vägen hem!

The end.