Ännu en legend har gått ur tiden

Jag minns så väl första gången jag hörde hans vackra musik, försiktigt frammanade av vana, flinka fingrar. Jag minns så väl den känsla som jag fylldes av när jag hörde den ljuva stämman förmedla sina bevingade ord. Det kändes verkligen som att de talade rakt till mig.

Jag minns när jag hörde de lekande, som en fors framrusande tonerna från det accordion han spelade på. Hur det där sneda leendet breddade sig över hela ansiktet i en njutning över själva skapandet, leklusten i att spela ett instrument! Det såg så självklart ut, så enkelt att skapa ljuv musik.

Jag var 18 år gammal första gången jag hörde Sibboratorn, det var på en förfest hemma hos en god vän där vi som alltid spelade lite äldre, glad dansmusik för att sätta stämningen för kvällen. Efter att ha bränt av "han med mustaschen" och diverse bangers av Björn Skifs (Krama dej, Det blir alltid värre framåt natten) hörde jag ett dragspel riva igång, det var 180km/h redan från start. En glad röst ropade ut en saga om en gammal man som inget hellre ville än att bränna sin egen sprit och hänga med sin katt.

Sedermera har han följt mig åt under mitt liv, ständigt aktuell och ständigt på en playlist nära mig. Iom hans död försvann en del av en illusion jag hade, en bild av en man som satt ute i skogen i en stuga med sin katt, sitt dragspel och sin brännare. Och hade det bara allmänt fint.

Så nära en fadersfigur jag någonsin kommit. Jag kommer sakna dig Roland Cedermark. <3

https://www.youtube.com/watch?v=4I4CgKW5JvQ&list=PLV1hYsqAxTxYUvAywYwJdQHLRvf9SnCdr