tankar om framtiden TW CW

Jag vaknade idag med en känsla av oro i min kropp, jag har inte sovit ordentligt på säkert tre veckor men jag tror att det här har stärkt mig i mitt vägval. Eller, det har åtminstone stärkt mig i min övertygelse om att jag behöver komma till ett val, jag kan inte bara puttra på i samma spår som tidigare.

När klockan slog 06 vaknade jag som ett skott, kokade mitt kaffe och satte mig vid bordet. Jag hade ändå en hemskhet i mitt bröst som tvang mig att hoppa över frukosten, precis som varje morgon. Därefter satte jag mig på bussen till arbetet. Timmarna där var långa, meningslösa. Jag drar i mina spakar, trycker på mina knappar och sen stämplar jag ut. Det är inte jag som tjänar på det, åtminstone inte i någon större utsträckning. Interaktionen med kollegorna är heller inte stimulerande, allt vi gör är att utbyta meningslösa klyschor. Det enda man kan göra är att stirra dumt framför sig.

Väl hemma på kvällen så märkte jag att mitt fönster stått öppet hela dagen, lägenheten osade av avgaser och det hade regnat in på parketten. Lär väl bli en vattenskada av det skulle jag tro. Jag öppnade mitt kylskåp som gapade tomt förutom ett par gamla folköl från de stora drömmarnas dag, Lördag. Jag valde att dricka dessa i brist på annat. Försökte trycka i mig ett par mackor sent på kvällen men det gav ju knappt nån energi eller glädje.
Satte mig framför min TV och stirrade dumt in i något idiotiskt program som tydligen ska klassas som underhållning, dåsade till men vaknade av en huvudvärk som krävde en snabb treo.

Inte ens toalettbesöket gav mig någon glädje, allt som skedde var att jag inte längre hade något att skylla smärtan i buken på. Genom väggarna hör jag grannarna skratta, gråta och bråka. Jag hörde de spola, rören bara brusar.

Allt som fanns kvar att välja sängen. Väl där fick jag ingen ro, lakanen snodde sig kring min arma kropp som bara blev varm och fuktig av obehag. Så därför sitter jag här.

Jag får hoppas på att helgen bjuder på mer glädje än sorg, kanske ett par öl och en pizza kan fylla det tomrum jag har inom mig.