natten faller

Genom taket såg jag himlen fast och rund och rödkindad som alltid. Jag tror att det skulle ha förvånat mig mindre om jag istället hade fått se en fyrkantig sol över mitt huvud och människor i brokiga kläder av djurull och ogenomskinliga väggar av sten. Skulle alltså världen - vår värld - alltjämt existerat?

Eller är det bara tröghetslagen som verkar - generatorn är redan frånkopplad men kugghjulen vrider sig ännu gnisslande två, tre varv för att bli stående under fjärde varvet.
Känner ni det där underliga tillståndet då man plötsligt vaknar mitt i natten och tycker att man har hamnat på något främmande ställe?
Man börjar hastigt treva runtomkring sig för att hitta något välbekant föremål - väggen, lampan eller stolen. På samma sätt trevade och sökte jag nu ivrigt efter Ringen, efter något att hålla mig till. Här var det: