Reis blogg
Tjej, 27 år. Bor i Luleå, Norrbottens län. Är offline

Senaste inläggen
Legolas, plz5 januari 2014 kl. 01:28
Mat
15 december 2013 kl. 22:53
Mein gott
15 december 2013 kl. 22:32
oui
15 december 2013 kl. 01:59
wat is dis
14 december 2013 kl. 20:00
Jag vet inte ens
13 december 2013 kl. 23:17
-
22 augusti 2013 kl. 20:58
-
19 augusti 2013 kl. 21:50
Skola snart.
18 augusti 2013 kl. 22:42
-
12 augusti 2013 kl. 23:26
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Madeleine Civilstatus: UpptagenLäggning: Inte valt
Intresse: Spel
Bor: Med föräldrarna
Politik: Inte valt
Dricker: Cider
Musikstil: Allt
Klädstil: Blandat
Medlem sedan: 2012-06-28
deep thoughts
Självmord.
Japp, kände för att skriva lite om det nu. Det är ett väldigt känsligt ämne, men samtidigt så borde det inte vara det. Självmord borde över huvud taget inte vara en utväg alls.
Visst, det händer att jag ibland kommer på mig själv med att ha funderingar över hur det skulle vara om jag tog bort mig själv, hur folk skulle reagera. Men det enda som skulle hända är att jag gör mig själv och alla andra en ful otjänst.
En kompis till mig sa en gång att det är respektlöst och att det är en dåres flykt från sina problem, och han har faktiskt rätt. Dock så är det jättesvårt att se det på det sättet, för när man är i den situationen när man mår så dåligt att man vill ta livet av sig så förbiser man automatiskt allt bra. Man vill inte bli bättre, och man försöker inte ens. Jag vet ju själv eftersom att jag har varit där. När det var som värst så var jag beroende av att må som jag gjorde, och det är ju bara idiotiskt, men det är så det funkar.
Det som gjorde att jag började må bättre var att jag fick en speciell vän som jag uppskattar och ser upp till. Det är det man borde fokusera sig på. Man måste försöka se dom vännerna som bryr sig och behöver en vid sin sida även fast det kanske känns som att dom inte alltid finns där för en. Man måste försöka inse att man har en viktig roll i livet, och trots alla hinder så får man inte ge upp.
Yeah, det är väldigt lätt att säga det såhär vid sidan av, men jag vet att man kan vända på det. Man måste bara inse hur fucked up man är och sedan bestämma sig för att ändra på det.
Jag känner sympati för dom som mår dåligt av olika anledningar, och jag känner sympati för att dom är less på livet. Jag känner dock ingen sympati för dom som väljer den här utvägen. Det är sorgligt, men skulle en vän till mig ta livet av sig så skulle jag bli så förkrossad att jag skulle få förhinder i vardagen och fråga mig själv: "Kunde jag ha gjort något? Varför gjorde jag ingenting?"
Just av den anledningen väljer jag att fortsätta, trots att jag mår för jävligt ibland. Tar jag bort mig själv så skulle jag bara lämna alla dom som håller mig kär med tanken: "Var det mitt fel?"
Finns alltid för vem som helst som behöver prata, oavsett vad det är. Problem, allmänt, precis vad som helst.