usch

Hade mig en hemskt upplevelse just.

Gick ut ur mitt rum för att det lät som att någon duschade, och jag var helt säker på att ingen duschade vid den här tiden. När jag kom ut så låg min lillebror i soffan och sa att han hade "urklat" lite i en hink. Mamma och pappa var och sköljde ur den.

Jag vände om och gick in på mitt rum igen och satt och hade panik, hade svårt att andas och diverse andra saker, men efter en stund så fick jag reda på att det bara var Marcus som hade blivit nojjig för att han haft ont i magen och trott att han hade mått illa. Precis som jag i den åldern.

Så fort jag fick ont i magen då så trodde jag att jag skulle få magsjuka och kräkas. Har lärt mig att sluta upp med det, men jag får fortfarande panik om jag av okända anledningar får ont.
Känner att jag på något sätt måste prata med honom och säga att han kan prata med mig ifall det är något, för jag har ju trots allt upplevt precis samma saker. Det kanske hjälper om han vet om det.