I doubt that I will ever become important for someone.

Ibland undrar jag. Jag har aldrig varit den där personen som någon är beroende av och verkligen behöver prata med varje dag för att livet annars känns piss. Och ibland känns det som att jag aldrig kommer att vara den där personen. Jag är bara en människa i folkmassan. Och det är rent ut sagt fruktansvärt värdelöst.

Man kan aldrig riktigt känna sig älskad, utan vet om att man bara är en vanlig vän för alla. Kan till och med kännas så att jag bara är jobbig och är i vägen när jag försöker ta kontakt med dom som jag tror är mina vänner. Ska man verkligen känna så?
Usch.
Dom vännerna som jag har irl idag förstår mig inte riktigt. Dom har ingen aning om att jag har varit jättedeprimerad och faktiskt ifrågasatt min existens på denna jord. Dom vet inte att jag vissa dagar bara är så fruktansvärt ledsen att jag vill gå hem och grina. Och jag vill heller inte berätta. För även om dom skulle veta om det så skulle dom fortfarande inte förstå. Dom skulle inte förstå varför jag känner så. Dom skulle troligen bara bli avskräckta.

Så... Vars är den där vännen som jag verkligen kan lita på?

Ska flytta ner till stockholm för där verkar människor mycket roligare och snällare :S