Utställning om våld.

Ja. Vår klass var idag på en sådan. Handlade om tio personer från samma skolklass och vad dom hade för historier. En hade ätstörningar. En annan hade sex med en massa killar. En var gay osv osv osv.
Och i det här fallet så var alla mobbade. Det som var så sorgligt var att det faktiskt var verkliga historier. Usch.

Finner det så fruktansvärt illa när mina klasskamrater stod och skrattade åt vissa av sakerna. Eftersom att jag själv upplevt mycket av det som fanns med i utställningen så tog jag allting på dödsallvar, och jag blev nästan irriterad när dom gjorde narr av det. Det är absolut inget man ska skoja om.
Men det är ju klart. Har inte dom upplevt det så vet dom inte hur illa det är. Och vad vet jag. Kanske har dom det men försöker göra sig rolig över det bara för att ingen ska märka något.
Jag var då tyst igenom allting och mådde närmare dåligt när vi gick till busshållplatsen och skulle tillbaka till stan. fml.