Jobbigt.

Jag ska försöka lägga allt deppande bakom mig och gå vidare till ett gladare jag.

Bara för det så betyder det inte att jag kan klaga på mitt liv och mina vänner, för det känns som att dom inte vill ha mig :C
Att man måste höja rösten och många gånger repetera det man säger är väl ändå ett tecken på att dom inte vill att man ska prata, eller?
Och att det aldrig är någon som vill vara med mig. Ba "jaha, nej, visst. Lämna mig här ensam som en döende morot och titta på när jag ruttnar".

Just what is wrong with me. Can I change myself? Is that what you want?