Det med?

Jag visste att det här året skulle bli ett jobbigt år, men kanske inte riktigt på det här sättet...
Ja, jag kommer att få mycket läxor och så är det nationella och jag måste kämpa med betygen...

Det som nu har slagit mig är att jag faktiskt är ganska utanför. Trots att jag inte på något sätt sticker ut nå mer än vad jag brukar göra så känns det som att alla försöker undvika mig.
Det är ingen som kommer till mig för att prata och det är ingen som kommer till mig när dom bara vill ha någon att hänga med.
Det känns inte alls bra. Det är något nytt för i år. Och om det kommer att fortsätta så här så kommer det inte alls gå bra...
Jag har ju varit med om utfrysning om man nu får kalla det för det när jag var yngre och började skolan.
Från sexårs till trean. Mindre kul.
Vill inte att samma sak händer igen, men jag är rädd för att det kanske blir så nu av någon anledning.
Och när det bara kommer sådär plötsligt så undrar jag vad det är som är fel.

Är det nånting med mig? Är det fel på mig?

Och isåfall, vad? Kan jag ändra på mig själv?
Dock så skulle jag aldrig ändra på mig själv... Men samtidigt så blir man ju ledsen när folk som man trodde var ok med hur man var helt plötsligt börjar hålla sig undan lite...
Nu vet jag ju inte om dom gör det med mening eller om det är undermedvetet hos dom, men det känns inte bra för mig iallafall... Dom kanske inte gör nånting alls helt enkelt. Det kanske bara är jag som inbillar mig saker.

Men det känns så sjukt jävligt ändå...