Gertel Bripenberg

Plockade upp en liten bok (som passar perfekt i bröstfickan på jackan!!) med en massa dikter, så jag plockade upp den nu när jag låg i sängen och kände ångesten så hittade jag en dikt jag faktiskt tyckte om

När dimman tätnar, lika skuggor blott
förbi oss människor i dunklet vandra.
när det var slut, när du ifrån mig gått,
jag skilde dig ej mer ifrån de andra.


Du blev dem lik, blev död och dimmigt grå,
och sällan blott, I tunga skymningstider
när tyst och långsamt nattens timmar gå,
ditt minne bleknande förbi mig glider.