Tappat allt

Har tappat allt just nu. Ingenting är ens det minsta roligt längre.
Det enda som jag längtar efter när jag vaknar är att få sova igen. Där ingen kan skada mig och framförallt där jag inte kan skada mig själv.
Det enda stället som jag känner mig trygg på, i mina drömmar.

Det är det enda som håller mig kvar, att få sova och drömma sig bort.

Men jag saknar drömmar när jag är vaken.
Jag har inget jag vill göra, inget som gör mig glad.
Vill bara sova så jag kan få drömma och känna mig trygg.
Jag hatar inte livet, men jag hatar mitt liv.
Hatar mig själv för att jag är för svag för att ta tag i mitt liv.
Jag tänker inte längre att inget går min väg, för jag har ingen väg.
Den vägen är igensotad.
Har ingen att klandra än mig själv.