Skräp.

Jag hatar allt och alla, men mest mig själv.
Jag känner mig som skräp på marken, de flesta går förbi och låtsas att inte se mig.
Sen är det en person som tar upp skräpet och lägger mig i soptunnan där jag hör hemma. Den personen ser detta som en godgärning så andra folk slipper se skräpet, så jag inte kan förorena världen.

Men skräp har någon gång varit något bra eller värdefullt, det kanske är ett godispapper som har skyddat godisen, det kan vara en burk som har skyddat läsken.
Men jag har aldrig vart värdefull och kommer aldrig att vara det heller.
Jag är sämre än skräp på marken.