Lite smått och gott, I guess?

Vet verkligen inte vad som går igenom mitt huvud när jag skriver titlar, blogginläggen har oftast inget med titeln att göra? Well well.

Tänkte bara skriva av mig lite om den mobbingen jag fick uppleva i grundskolan, inte för att folk läser eller bryr sig men för att jag vill. Sen ifall någon faktiskt läser så får ni gärna dela med er av era historier.

Så när jag började 7an så började jag även i en ny skola (Vilket de flesta gör?)
Men min klass bestod av i princip den klassen jag gick med i 6an för nästan alla hamnade i samma klass.
Jag var en väldigt tystlåten individ på denna tiden, jag tog ingen plats och jag lät folk trampa på mig lite hur som helst. Jag var väldigt osäker på mig själv.
Min familj har alltid haft dålig ekonomi, detta är stor del på grund av att både mina föräldrar är sjukskrivna och jobbar halvtid, samt att de gillar alkohol väldigt mycket i kopiösa mängder.
Så jag hade inte samma tillgång till prylar och kläder som de andra barnen.
När folk i klassen började spela mycket datorspel så fick alla andra dyra datorer av sina föräldrar medan jag satt på den gamla skruttiga familjedatorn, de spelade mycket tillsammans men jag kunde inte delta i dessa aktiviteter, de snackade även mycket om det i skolan då jag blev ganska utesluten ur konversationen då jag inte kunde relatera till det de pratade om (Detta är inte det jag påstår var mobbning, lugna er vi kommer dit sen!)
De flesta i mitt kompisgäng hade fina märkeskläder medan jag handlade kläder (och jag överdriver inte) 1 gång varje år på Ullared. Den gången, 1 gång varje år så fick jag köpa de kläderna som jag fick ha på mig tills året därpå när vi gjorde våran årliga tripp till Ullared. De var oftast bara 3-4 plagg som jag köpte, så jag hade inte världens bästa fashion sense som liten.
Sen någon gång när vi pratade om kläder så började sa jag det att jag köper mina kläder på Ullared, då började hånen och skratten. Jag mådde självklart dåligt över detta men tog det inte så seriöst då de var mina ''kompisar'' det var bara sådant som kompisar gör väl? Gör narr av varandra.
Fick höra det ofta och över en lång tid om hur jag köpte mina kläder på Ullared och hur jag hade fula kläder.

Sen så fyllde jag 15, födelsedagar är oftast en jobbig tid för mig då alla andra pratar om hur de får massa fina saker.
Vi hade en liten grej i klassen att när någon fyllde år så sjöng vi för den personen i klassrummet och sedan så fick man säga vad man hade fått i present.
Jag hade önskat mig ett täcke och det hade jag fått (jag var glad över mitt täckte.) men när jag sade det i klassrummet så kom skratten,
''Ett täcke? Fyfan va sorgligt!'' var något av de sakerna jag fick höra. Min glädje över mitt täcke vissnade snabbt.

Sen så började det även bli fysiskt, mina så kallade kompisar tyckte det var kul att fälla mig och putta ner mig i snön. Även då tänkte jag inte på att det skulle kunna ses som mobbning, det var ju liksom bara sådant kompisar gör? jävlas lite. Men det höll på så länge så att jag var på väg att byta skola, min mor satte dock stopp för det för hon tyckte det var onödigt.
Ughh nu börjar detta bli långt så jag avrundar väl lite, ni behöver inte veta hela historien för den är inte så intressant.

Men kortfattat så förstod jag aldrig att det jag utsattes för var mobbning för jag tänkte att vi var ju kompisar och det är bara sådant kompisar gör, även ifall det oftast var riktat mot mig.
Detta är absolut ingenting jag går runt och ältar men det får mig att tänka ibland.
Jag tror även att det jag utsattes för var en väldigt vag form av mobbning, jag har själv inte upplevt den sortens mobbning när folk verkligen är ute efter att förstöra för en.
Som jag skrev där uppe så dela gärna med er om era historier, jag läser gärna!