Rädd

Jag är rädd för det jag inte borde vara rädd för. Fullständigt livrädd ibland, och jag vet knappt varför.

Jag vet vad jag är rädd för, men inte varför.

Jag är rädd att alla de jag bryr mig om en dag ska tröttna på mig och lämna mig ensam, helt ensam.

Det handlar inte om att jag inte vågar lita på dem, det är mer att jag inte litar på min egen förmåga att behålla vänner.

Eller är det därför? Jag vet inte.

Sen är jag rädd för Honom, att han ska få för sig att skada mig. Han har aldrig gjort det hittills, åtminstone inte i verkligheten. Dock skrämmer han mig, ofta. Han har följt mig så länge jag kan minnas. Han kommer liksom bara fram när jag är ensam, eller nästan bara när jag är ensam.

Nu kommer folk säkert tro jag är helt jävla störd i huvudet...

Nåväl.