Slut-förhoppningsvis

Nu är det slut

Jag har slutat straffa mig själv

Inte för min egen skull, eller för att jag tycker jag förtjänar bättre. Det gör jag absolut inte

Inte heller för att jag slutat hata mig själv. Jag hatar fortfarande mig själv på femtioelva miljarder olika sätt. Bara nämn någonting om mig själv så kan jag säga vad jag hatar med det.

Inte nödvändigtvis för att jag mår särskilt mycket bättre heller. Jag har fortfarande kvar tankarna på hur jag skulle kunna ta slut på allting. Faktum är att jag har tre olika alternativ för det, och de cirkulerar fortfarande i skallen.

Jag har slutat för alla andras skull. För dem jag bryr mig om. Om jag låter bli att göra det så kan jag fokusera mer på dem, som faktiskt förtjänar att må bra och vara lyckliga. Bara för att jag mår skit ska inte de behöva dras ner i skiten liksom. Jag förtjänar att må dåligt, men det gör inte dem. De förtjänar så mycket bättre än min skit.

Så, då får vi se hur länge det här funkar. Jag håller tummarna, eller nåt...