Borta

Efter allt som hänt trodde jag aldrig att något sådant här kunde vara sant. Jag var naiv nog att tro att han på något sätt hade gått vidare och förlåtit mig. Men det har han inte. Han har inte sett mig som en vän sedan den dagen, den hemska, förfärliga dagen.

Självklart har han inte det, vad trodde jag? Det var mitt fel alltihop och det är därför jag som måste ta konsekvenserna. De hemska, förfärliga konsekvenserna hamnar på mina axlar för att jag förtjänar det.

Nu är han borta ur mitt liv, för jag går bort från honom. Jag måste gå iväg, för jag kan inte vara vän med någon som inte ser mig som en vän. Det finns tyvärr inget mer jag kan göra åt saken, och det kanske jag inte borde heller. Jag har ju trots allt aldrig förlåtit mig själv heller....

Om jag gör något dumt är det enbart mitt fel, och i så fall ber jag om ursäkt...