skit

seriöst, detta suger som det är just nu.
jag mår bra men samtidigt bryter jag ihop. jag vet inte helt ärligt om jag kommer klara av detta en gång till. jag har redan gått igenom detta en gång och det tycker jag räcker.varför ska alltid jag palla mig igenom detta? vore så enkelt att bara ge upp allt och aldrig mer försöka.
ibland mår jag så bra med tanken av att det kommer hända, något bra kommer att se, men sedan börjar jag överanalysera.. när jag överanalyserar, överanalyserar jag ALLT bra till DÅLIGT.
jag vet inte hur jag orkar, jag blir osäker, rädd, jag vill inte tro att det kanske är som det jag tänkt mig aldrig skulle inträffa.

men det får jag väll reda på snart..