du var min för ett år sen..

idag, för 1 år sen då var du min.
jag minns den dagen som om den var igår. jag vaknade upp på Hotellet i Bryssel, kl var 4 på morgonen och vi skulle till flygplatsen för att hinna med planet hem till vackra Sverige.
vi åkte taxi till en station, tänkte snart att jag snart skulle få höra din röst efter 4 dagar no contact. trodde aldrig att detta skulle hända.
vi anlände till station, gick på bussen och började vår resa till flygplatsen. alla hade maginfluensa från Bryssels mat, men inte jag. mina tankar på dig var allt jag kunde tänka på.

i handen höll jag en chokladkaka med en text på ''Ich Libe Dich''. Höll den under AC:n på planet under hela resan för att den inte skulle smälta av värmen. hade dig fortfarande i mina tankar.
när vi flög in på svensk mark vart mina tankar starkare och starkare och visste att jag snart skulle höra din röst.

jag gick ur planet, tog fram min telefon. den är död.
paniken som uppstod då var oförglömlig. ser mamma och ber henne få låna hennes mobil. den är död också. ber henne köra fort hem, snabbare än någonsin.

jag kommer hem, ställer försiktigt in chokladkakan i kylen, springer och hämtar telefonen, springer in på mitt rum och slår ditt nummer som jag kan i huvudet.
jag ringer, signalerna kommer en efter en. ditt telefon svar kommer fram, jag lägger på och försöker igen, samma sak, sedan en sista gång. din telefon är avstängd.

jag vet vad som kommer hända. ringer min bästa vän. han säger att han aldrig skulle göra slut med dig och att han inte har varit otrogen.

jag får ett sms av dig, du säger att vi behöver prata, jag frågar om det är postvite eller negativt, och du svarar att de beror på hur man ser på det.
du ringer mig, jag svarar i panik, hör din röst, du gråter, din röst darrar, jag bryter ihop i tårar och förstår vad som händer.

resten av historien är för privat, men jag kommer ihåg varje detalj, allt kom tillbax idag, men jag har det bra nu, till o med bättre. men du kommer alltid vara en del av mig, låt mig inte börja hata den delen.