tw ångest, destruktivitet, självskada

Har en så jävla dålig dag idag. Har känt mig trött och sjuk hela dagen, sov dock 12 timmar. Är så orolig och helt proppfull med ångest och lyckas inte lugna mig. Och A behöver vara ifred pga anledningar så har inget stöd. Och blir ännu mer orolig av att inte kunna prata med honom, eftersom min paranoia blir väldigt stark när jag har ångest.

Får massor av destruktiva tankar. Tänkte sova bort hela dagen, tänkte skita i att äta idag, tänkte gräva ner mig hemma och isolera mig. Vara orättvis mot Anton för att jag är sån. Eller, var, jag vet inte. Jag har ju lärt mig hantera det och är meningen att jag ska ta mig därifrån.

Klarade i alla fall att stiga upp. Åt frukost, åt nyss middag även. Stannade hemma från dbt pga mådde illa och kände mig febrig. Nu ligger jag hos mamma och har så stark ångest och jag orkar inte.

Var lite dryg mot A, men han läste det inte ens först, antagligen för att han såg att jag var.. ja, orättvis. Så bad om ursäkt och sa att jag blir orolig bara. Att jag önskar han kunde prata med mig och säga till när han behöver space istället för att ignorera mig eller vara sjukt kort i tonen mot mig.. för jag blir att känna mig så oönskad och ivägen. Och det är ju inte så.

Blä. Har mest känt för att självskada mig själv i bitar hela dagen. Men jag har motstått impulsen men fan vad detta är utmattande. Att ha sådana självskade- och självmordsimpulser. Hoppas det går över snart. Markus kommer idag och det blir nog filmkväll, det är nog bra och något jag skulle behöva. Det blir nog bra.

Jag saknar Anton så mycket. Känns viktigt för mig att få träffa honom snart pga vad som hände natten lördag-söndag osv (privat och vill ej skriva ut om det) men blev inte idag. Och imorgon ska han bort till en kompis. Känner mig så ensam och bortvald just nu, men jag vet att det bara är hjärnspökena som jävlas med mig. Allt är okej. Men det känns så himla inte okej just nu.