Sätt dig på buken och ryck mig i kuken

<mitt liv3. Vincent kom i morse vid kl minns:ej. Vi drack kaffe, rökte, hjälptes åt med att lista ut hur tvättmaskinerna fungerar här i nya läggan. Det gick helt ok. Sedan hjälpte han mig att byta rent i sängen, kan ej göra det själv.. Ehhh att säga att täcket är 240x220 och jag 157 förklarar nog anledningen rätt bra.

Hur som. Fick ej igång torktumlaren. Blev så förbannad att jag stod och skrek till slut. Fick ringa V så han kom tillbaka och hjälpte mig. Men NEPP det funkade ej. Så fick jag höra från en bekant som bor i samma byggnad inte heller fick igång den igår, så det var ju inte vi som var korkade i alla fall.

Panikade lite till pga ville ej ha två maskiner med rutten tvätt liksom. Fick ta med sängkläderna till mamma och tumla dem där. Tog med ett tvättställ därifrån för att kunna hänga mina kläder, för det fanns ej det att låna/använda i tvättstugan. Weird.

MEN.. När jag väl kommer hem och går till tvättstugan så ser jag att det finns ETT HELT.JÄVLA.RUM. som är till för torkning.... Med värmefläktar, linor och allt.. Ggwp, hela denna dag hade vart så mkt enklare och mindre ångestfylld om jag bara inte vart så blind.

Fett ointressant inlägg men W/E det här är ca en dagbok och jag skriver mest för min egen skull liksom... B) och detta var "kul" pga typiskt mitt liv.

Ngt positivt: <3nytvättade sängkläder<3, så lent och skönt. Skulle fan ha haft nyrakade ben med... Natti!!

Edit: PS: titeln= en sak mamma sa en gång 4realz