Öppet brev till Katrin Zytomierska

Tänkte att jag kunde dela med mig av min instagram-post även här. Texten är direktkopierad från min instagram.


"Kära (avskydda) Katrin Z (har ej brytt mig om att lära mig stava ditt namn)

Tjock är inte lika med ohälsosam. Inte lika med olycklig. Smal är inte lika med hälsosam, och inte heller lika med lycklig. En tjock kan vara ohälsosam och olycklig, en smal kan vara detsamma. Samtidigt kan både en tjock och en smal (och allt där emellan) vara både hälsosamma och lyckliga. Sedan kan en givetvis vara en blandning, hälsosam och olycklig etc.

Bara för att du, Katrin, var olycklig när du var tjock så betyder det inte att alla tjocka är det. Bara för att du är lycklig som smal så betyder det inte att alla smala är det. Detsamma gäller för alla, bara för att en individ känner och mår på ett visst vis när den ser ur på ett visst vis så betyder det ju inte att alla gör det. Det är ungefär lika enkelt som påståendet: inte alla tycker om banan. Eller ananas för den delen. Ganska enkelt.

Du, Katrin, är en person som trycker ner andra och tror dig själv stå över andra människor. Ditt sätt att se på saker och dina åsikter samt det du sprider skadar människor. Främst unga ickemän. Och det är fördjävligt.

Jag har varit lite större än normen ungefär hela mitt liv, utan egentlig anledning i början. Jag åt nyttigt, var mycket aktiv och hade en hälsosam kropp, det enda som var fel var siffran på vågen. Det var det enda, och ändå stämplade folk mig som sämre, ohälsosam och vidrig. Det gav mig ett enormt hat emot mig själv. Men jag kunde ej gå ner i vikt fastän jag försökte, för det var helt enkelt så min kropp SKULLE se ut, trots dieter och extra aktivitet så gick jsg inte ner ett gram.

Nu är jag äldre och väger ännu mer. Men jag hatar inte mig själv lika mycket. Jag har lärt mig acceptera min kropp som den är, min och alldeles duglig som den är! De enda problemen jag har, de beror inte på min vikt. Det är psoriasis, artrit, dålig lever, astma, depression, borderline, ADHD, socialfobi, snedväxt kropp, med mera. Det enda jobbiga är kanske lite flås i uppförsbackar. Och självklart: All diskriminering och hat jag får för att jag ser ut som jag gör. Alla blickar och ord. Men nu, nu har jag lärt mig att stå på mig. För att jag är tjock och JAG DUGER.

Och nej, kära avskydda Katrin Z. Jag tar inte emot din ursäkt. Du ursäktar dug bara för att du blir rädd för hatet du får, för stt du vill slippa höra och se människor gå emot dig. Så nej, jag tänker inte, aldrig någonsin ta emot din ursäkt. Du är en vidrig människa som sprider hat och osäkerhet.

AVSLUTNINGSVIS: Katrin. Kyss mitt feta arsle."