Din vän poeten.

</3
Från februari, obviously.






Det är februari.

Det är februari
och känslorna som aldrig riktigt funnits där
lägger sig som ett täcke över mig
jag håller andan och blundar
drar täcket över huvudet
försvinner in i

Det är februari
och hjärtat är en klump is i kroppen
håller det i handen
droppar glas på golvet
blåmärken på fötterna när jag ser ner

Det är februari
och snön, den virvlar inom mig
stenen i magen tynger mig
mina ögon är glas
törs inte titta på dig

Det är februari
allt är kallt men blodet bubblar inom mig
pulserar i rytm och knastrar i ishjärtat
bygger en igloo av självföraktet
gömmer mig i den

Det är februari
och det är med tunga steg jag går hem
och våren släpar fötterna efter sig
men än tyngre steg än mig
håller mig själv i handen och tänker på dig

Det är februari
och min kind är blöt
läpparna lika blå som mina tankar
lämnade kvar jag och mig själv i snödrivan
darrig på foten försvinner jag.