Dag 08 - ett ögonblick jag aldrig kommer glömma

</3
Haha ja, jag pallar aldrig göra denna, tydligen. Men what evs.

Hm. Var nog kanske 2008, några dagar innan Håkan skulle spela på första Putte I Parken någonsin. Hade ju givetvis bett mor om att få se honom där, och som förväntat fått ett blankt nej.

Nån dag innan PIP, kanske till och med samma dag(?) ligger 13åriga jag och sover i min säng. Vaknar av att dörren smälls upp och min mamma samt lillasyster liksom dansar in och sjunger som en ramsa, haha. Tog ett tag innan jag verkligen fattade vad de sa. "Du ska få se Håkan Hellström på Putte i Parken"

När jag väl hörde så skrek jag bara, haha. "DU SKOJAR DU LJUGER FÖR MIG MAMMA ÄR DET SANT VA OMG" och sedan brast jag ut i storböl, hahaha. Jag grät och grät och grät och grät och grät. Jag var så jävla, jävla glad. Så in i helvetes jävla glad.

Denna gång blev alltså min första Håkan-konsert någonsin. Den var verkligen helt legendarisk. Kommer aldrig att glömma det. När Håkan kom ut på scen tappade jag kontrollen helt över min kropp och tappade tröja, väska, mobil, kamera, och ja allt annat jag höll i. Stod bara där och gapade och grät, kunde inte ens skrika. Haha. Helt galet.





Fun fact: mamma avskydde Håkan. Hon blev förbannad om hon hörde oss lyssna på honom. "Stäng sv skiten eller sätt på dig hörlurar innan jag kastar datorn ur fönstret, Nellie!!" Sa hon när vi blev ertappade med att lyssna på Håkan. Men just den dagen, då vi skulle se honom på PIP, då fick vi lov att lyssna på Håkan i bilen med högsta volym. Det var förövrigt skivan "Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått" vi lyssnade på.

Under konserten satt mamma utanför festivslområdet med Ulf och Elsie. Bakom scenen. När vi kom ut efter att konserten var över så hade mamma tårar i ögonen, haha. (DETTA ÄR SÅ KLYSCHIGT, jag vet, men faktiskt är det 100% sant), mamma sade att hon kände kärleken han utstrålade ända bak dit hon satt och att hon nu förstod vad vi älskade så mycket med Håkan.

Sedan denna dag har mamma knappast lyssnar på någonting annat än Håkan Hellström. Tänka sig, va.