Nu skiter jag i alltihopa

</3
Är trött. Sov till strax innan 16. Sov 11-12 timmar, vaknade dock en gång var timme inatt ungefär. Blev ivägtvingad med Gizmo hem till mamma pga hon oroar sig. Ska bli bjuden på mat.

Känner för att gråta för jag saknar och allt känns så himla hopplöst. Ingenting ordnar upp sig och jag bara går och väntar jämt. Bara väntar på något som aldrig kommer. Jag existerar och lever inte. Sover hela dagarna för att slippa verkligheten och ser på serier genom nätterna, för att undvika det som finns i mig huvud.

En snubbe som utnyttjat/r mig hörde av sig igår igen och även alldeles nyss, igen. Fastän jag sade åt honom för två-tre veckor (?) sedan att jag inte klarar inte av att ha en sådan slags relation som han är ute efter, och jag spyr på allt. Försöker stå på mig och vill inte såra någon, inte Gabriel, inte mig själv.

Jag sågar och fäller mig själv igen igen igen och igen