Poem

Ibland mår jag dåligt och skriver trams. Men det vet ni ju redan.
</3



Trams

Varför fastnade vi?
jag vill gömma mig i dig
försvinna bland ögon och fingrar och fjun
virra bort mig bland tankar och känslor
och tvivel

Jag vill hoppa ur kroppen och in i dig
se allt ur dig och slippa mig

Jag gick och gick rakt in i dig
vi snubblade över varandra
råkade falla in i dig
falla in i dig
och jag föll hårt
men det var med flit
allt en artificiell imitation
(tror jag)

Och med kniven i högsta hugg
står jag med ryggen till
jag vågar inte se på dig
varför fastnade vi
med kniven i min hand tycker jag om dig
men jag är rädd för dig
rädd för dig
rädd för mig
jag vill ha dig en liten bit ifrån
med ryggen vänd vet jag inte om du går ifrån

Så varför fastnade vi?
reser vi mot samma rymder?
står vi vid samma sluttning
med ena foten över kanten?

Kanske är jag fel och kanske undrar du
kanske är jag bara vilse
och min karta visade sig kanske vara
du