Mår

</3
Dåligt. Jag är svag. Och alla ser på mig som världens jävla starka jävel med självförtroende till skyarna och yaddayadda. Nä. Jag är svag. Jag är en liten lus som behöver bekräftelse i tid och otid för att orka gå upp på morgonen och se mig själv i spegeln.

Och när jag inte får det så får jag avlägsna mig från elektronik i obestämd tid för att annars raderar jag varje bild där jag syns, allt som visar mitt ansikte och/eller min kropp. Stannar i sängen och går endast upp för att röka, för annars går jag till badrummet och rakar av mig håret.

Jag behöver bekräftelse ständigt ifall jag tycker om någon för annars tror jag att hen tycker att jag är ful och vidrig och att hen hatar mig och tycker att jag är en börda.

Människor som gör mig illa på X vis kan jag ej trycka ifrån utan jag välkomnar dem. Jag blir ibland besviken på mig själv om jag inser att jag ej självskadat på länge, som om det är något som jag förväntad göra, som jag måste göra ibland för att jag ska vara mindre fel och ha rätt att finnas.

Kämpar in i det sista med att stå på mig med att visa och stå för hur jag ser ut. När jag egentligen vill utplåna mig själv och gömma mig, visa fotografier där jag ser ut att vara nästan lika smal och fin och normal som alla andra. Kämpar in i det sista, men ibland orkar jag inte.



Och tanken med detta inlägg var att skriva "mår dåligt inatt, kan ej sova, livet suger life dö" men ja. Ibland eskalerar det och nu ska jag drömma om mord eller nåt. Om jag lyckas somna.