Kuk-kompis.

</3
Minns ni Mathias/Bög-Matte? Min bästa vän, min bögiga bögkompis? Han slutade ju höra av sig precis innan min student, i början av Juni alltså. Allt var som vanligt och när en dag gick över till en annan så fick jag inte tag på honom, hans nummer var avstängt, hand iMessage funkade inte, ingenting. Han var borta ur stan med. Inte ett ord fick jag.

Har skrivit kommentarer på hur många instagrambilder som helst som han lagt upp under månaderna som gått, på Facebook med men han har inte sagt ett ord. Och idag kommenterade jag på en av hans instagram-bilder, något sånt här: "Hej din skithög. Jag har fått lägenhet och aktivitetsersättning nu och är påväg att ordna upp mitt liv någorlunda. Tänkte om du brydde dig det minsta. Är så himla besviken på dig, blabla"

Har inte hört av honom på månader. Förrän idag. Han skickade ett DM på instagram, en bild han tog i våras på mig, honom och Gizmo. Jag fick en sån chock att jag började störtböla och kunde inte förmå mig att läsa det på flera minuter. Har inte gråtit en enda gång sedan han lämnade mig, och med DMet så brast allt och alla känslor jag packat på mig från detta bara öste ur mig.

Han skrev att han tänkt så mycket på mig och Gizmo, Signe och allt. (Han har ej hört av sig till nån han vände ryggen till här förutom mig) och att han de senaste två dagarna tänkt på mig konstant. Han började förklara smått, men vill ses nån gång och prata ut, förklara allt och han hoppas (och vet) att jag är den enda som kommer förstå honom eftersom jag gått igenom ca allt jobbigt man kan gå igenom i livet.

Sedan skrev han om privata saker jag inte tänker nämna till respekt av honom, men fy fan vad konstigt det känns. Har inte hört av honom på så länge och nu detta. Vet inte hur jag ska känna. Är inte direkt glad, men jag behöver honom. Han sa att han behöver, vill och hoppas att jag finns i hans liv.

Blir svårare att träffa honom nu eftersom han försvann och då flyttade, till hans hemstad i Dalarna. Jävla, jävlajävla Matte. Så himla ont det har gjort och vad ont det gör. Jag förstår honom även om jag är besviken. Han kunde bara ha skrivit/sagt "hejdå. Jag vet inte när jag kommer hörs av mig nästa gång." Och till och med det hade känts bättre.

Han hade tydligen skrivit flera brev till flera olika personer när han drog, men han skickade/gav aldrig nåt. Han berättade att mitt var längst och att han skrivit om det så många gånger. Han citerade även slutet vilket var:

"Du är den enda som kan förstå.
Förlåt mig.
Må guld och gröna skogar gå dig till mötes.

Sincerely,
Skinnarbacksbögen"

Det gör så ohyggligt ont. Jag undrar vad som stod mer i det brevet.