Nellies blogg



30 år. Bor i Lindesberg, Örebro län. Är offline och var senast aktiv: 4 juni kl. 17:51

Nellie

Senaste inläggen

Någon som kommer ihåg mig?
30 april kl. 21:12
Hej ec
18 oktober 2017 kl. 11:52
Hej
10 juli 2017 kl. 00:33
Skit
5 juli 2017 kl. 23:24
Åååååå ( cw tmi personligt skit)
4 juli 2017 kl. 01:34
Drunknar
2 juli 2017 kl. 23:30
Asså kolla hur sjukt???
1 juli 2017 kl. 20:43
Fucking hatar mitt liv
30 juni 2017 kl. 21:02
Dålig
30 juni 2017 kl. 00:53
On the other hand
27 juni 2017 kl. 00:14
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Satan. Civilstatus: Upptagen
Läggning: Inte valt
Intresse: Poesi
Bor: Själv
Politik: Feminist
Dricker: Vin
Musikstil: Allt
Klädstil: Hippie
Medlem sedan: 2008-11-10

(Triggervarning) Självskada

</3
Vet inte om folk finner detta triggande ens, men vill ändå vara på den säkra sidan, typ.

Finns två slags självskadare tror jag. Den "vanliga" och den "ambitiösa". Jag är väldigt ambitiös. Efter att jag är klar med mitt slice and dice så tar jag och rullar ihop en tygbit, dränker den i babyolja och sätter emot såren, och knyter runt ett band runt kroppsdelen där såren är, som ett tryckförband. (Babyolja pga såren torkar ej fast i tyget då). Fast detta gör jag ju inte för att det är mer safe och healthy, utan mest för att jag inte vill ha en liter blod i sängen, hah.

Många säger att de skär sig för att slippa ha ont på insidan, psykiskt, och istället vill koncentrera sig på den fysiska smärtan. För min del fungerar det inte alls så. Jag hatar smärtan, men av någon anledning blir jag lugn och sansad eller nåt av att se en massa blod rinna ur mig. Att se huden sära sig, vita och gula fettceller där under och ett sår som gapar. Sedan tycker jag om att det blir ärr, samtidigt som jag hatar det och känner mig äcklig över dem.

Har länge varit på en bättre plan med min självskada. Från att jag var 12 till att jag var 15 så skar jag mig var eller varannan kväll. Sedan jobbade jag på det och det blev till i genomsnitt 1 gång/mån och sedan bara några få gånger per år. Men det har blivit värre på sistonet. Har gjort det fyra gånger på två-tre veckor nu. Och här om dagen blev det så djupt att ett av såren öppnade sig så det blev en halvcentimeter brett ungefär.

Känns som att saker håller på att gå åt helvete igen. Och jag orkar inte ens bry mig.


Logga in för att kommentera
ZebranEkka 25 år

Tror du just beskrev det jag försökt att beskriva så länge.

kroppen Tjej, 28 år

Jag är nog en blandning av de två. Både älskade och hatade smärtan och blodet. Vi känner inte varandra men om du vill kan du skriva till mig. Eftersom att du inte känner mig spelar det ju egentligen ingen roll hur du framstår osv hah. Kram!