Jag vet inte vem jag är

Men jag vet att jag inte är din i alla fall.




Känns ärligt talat så skönt att jag tog mig ur förhållandet. Eller, att vi gjorde det. Men att jag hållt mig borta och vänt ryggen nu, inte stannat på vägen och tittat bak på dig igen; som jag alltid gjorde förut. Det här är inte det bästa för dig, men det är det bästa för mig. Du är opålitlig och gör bara sönder mig.

Det känns bättre. Har inte den där orosångesten längre nu. Kan erkänna att det känns ensamt. Det är klart det gör, vi var ihop i 5 år, med vissa pauser och strul, men ändå. Men jag saknar inte dig längre. Jag saknar inte dig. Jag längtar inte efter dig heller. Jag tänker knappt ens på dig längre.