Troubled by the emptiness.

</3
Kan inte nån bara bry sig om mig
På riktigt verkligen göra det.
Jag är trött på att vara själv.

Jag vill inte. Jag vill inte mer. Mitt liv är ingenting. Tomt. Jag gör ingenting varje dag. Jag har inga människor i mitt liv. Inga relationer. Ingen att prata med. Ingenting. Och det börjar driva mig till vansinne. Mitt psyke är förstört, min sociala förmåga vittrar bort av ensamheten. Jag är tom. Jag är ingenting.

Jag önskar att du tyckte om mig. Du undviker mig, och jag låter det vara så. Håller mig ur vägen just för att jag är rädd att vara i vägen. Jag önskar att du tyckte om mig. Vi hade aldrig någonting alls, men jag trivdes i ditt sällskap och det räckte för mig. Du såg mig och du pratade med mig. Nu hör jag inte av dig mer. Jag har försökt men jag vågar inte mer. Jag önskar att du tyckte om mig. Vet inte om vi ses något mer. Jag vill. Men vad hjälper det.

Allt jag försöker blir skit, och därför är jag rädd för er. Alla er. Jag har en spärr i mig, men jag önskar jag kunde släppa in er. Jag vill att ni ska se mig. Jag vill inte vara själv mer.