Titel.

Jag mår fruktansvärt dåligt. Har ingen aning om varför. Hatar det. Hatar hatar det. Det jobbiga med att vara glad i en (för mig) längre period, är att det sedan slår tillbaka och vänder om. Så mår en skitkasst. Värdelöst. Vill intala mig själv att det ordnar sig, men jag vågar inte. Jag kan inte sånt.

För er finns jag inte på riktigt. Jag är en människa i datorn, som är stark, självsäker och obrytbar. För er finns inte jag.

Sakerna som kom på posten är jag nöjd med, det borde jag vara glad över, men just nu är jag inte glad. Har inte testat kolpennorna men gåspenne-stiftet monterade jag på en gammal pensel jag tog sönder och jag testade skriva med den och bläckdonet nyss. Det var bra, precis som jag fantiserat om sedan jag var liten. Fixidé.com, detta med att skriva så som man gjorde förr.

Min mage känns obehaglig och nu ska jag gå med Gizmo. Vet inte varför jag känner mig så fruktansvärt upprörd och orolig. Vill helst att någon ska tycka om mig, men jag gör alltid mitt bästa för att skrämma bort er alla, alla. Fast inte med min avsikt, det ligger i mitt undermedvetna.

Kallbrand och kala träd.