Sådär.

När jag sedan klickar vidare och läser, läser, andras ord, bättre ord, bättre ordkombinationer, meningar, känslor, förmedlanden. Läser andras bättre, ser tillbaka på mitt värdelösa. Känner att: jaha. Jag kan ingenting egentligen, känner att jag skriva pladder, mina ord är bara ord och inget mer. Ord ska inte vara ord. Ord ska kombineras i känslor och bli till en explosion.

När jag skriver blir det sörja, som en misslyckad bulldeg som jäst för lite: misslyckat. Och jag hatar detta, jag vill vara bra, jag vill tro att jag är någonting, att jag kan någonting. Jag ogillar att varje gång jag känner att kanske, kanske är jag duktig, kanske mina ord är bra, mina texter, kanske ritar jag fint, kanske blir jag duktig. Men sedan ser hur alla är bättre, varenda en jag kan hitta är bättre och då bara. Vad är jag bra på då?